Anywien.blogg.se - ett minne blott

Nu har jag inte skrivit någonting här sedan i söndags vilket väl iofs mest beror på att jag inte haft något att skriva om...och för att jag inte har orkat. Dagarna och veckorna rullar på. Nyss var det sommar och idag är det säkert minst 10 cm snö ute. Jag tycker inte riktigt om snö. Den är väldigt fin att titta på, på ett sätt. Träden är alldeles vita och allt blir så ljust ute...de få timmarna varje dag som det överhuvudtaget är ljust vill säga. Men när temperaturen stiger och den vita snön börjar bli grå och blöt och när snön sedan börjar smälta och rinna iväg i en enda snösörja längs vägarna så är det det inte så fint längre. Då blir bara tanken på att man måste gå ut för att ta sig till busshållplatsen så betungande när man inser hur blöta ens skor och strumpor kommer att hinna bli innan man ens kommit fram till busshållplatsen och långt innan man är hemma och kan ta av sig alla blöta kläder. Neh, snön är bara trevlig på julafton för då hör det ju lixom till. Och så klart när man ska upp till fjällen och åka skidor...men det var ju så längesen jag end var i fjällen så just nu känns det ju som om det kan kvitta, för det till fjällen lär jag inte komma den här vintern heller...

Idag ska min mamma hämta sin nya bil - en Volvo V70 Combi. Det tycker till och med jag, som har noll intresse av bilar och som aldrig ens kommer äga en bil, är rätt spännande. Morsan har nu i några veckor försökt sälja sin 10 år gamla Volvo 940. I söndags så ringde nåt miffo med en lustig förfrågan. Han undrade på fullaste allvar om han skulle kunna få låna bilen och låta en bekant undersöka den och yttra sig om värdet på den. Gubben som ringde lät helt oförstående när morsan vänligt med bestämt förklarade att hon inte gick med på något sådant. Att låna ut en bil hur som helst till en person man knappt känner vid namn är ju bara ren idioti. Vad tror man när egentligen när man kommer med en sådan förfrågan? Man hör och läser ju varje vecka om privatpersoner som blir avlurade sina bilar när en spekulant bara ska ta en liten provtur och sedan aldrig kommer tillbaka med bilen. I en sådan situation är man ju dessutom förlorare*2 eftersom man inte får ut ett ynka korvöre på försäkringen när man frivilligt lämnat ifrån sig bilen på ett sådant sätt.

Vad vill jag nu säga med detta? Tja, jag vet egentligen inte förutom att vissa typer av människor aldrig upphör att förvåna...inte heller att underhålla ens vardag.

Nu är denna värdelösa, kassa och deprimerande helg snart över och imorron är det dax att gå till jobbet igen, vilket jag faktiskt ser fram emot. Jag känner mig lite mer väl till mods med livet än igår morse men jag är fortfarande sur och förbannad men försöker så gott det går att lägga den energin på annat. Som exempelvis att med viss assistens från min bror att klara av den hittills svåraste inluppen i Java-kursen.

Det var det, det...

Idag är jag sur och ledsen och njuter inte längre av att det är helg och att man är ledig. Imorse fick jag ett mail som jag under några veckors tid såg fram emot eftersom jag väntat mig att innehållet skulle vara positivt och medföra att ytterligare fem poäng trillade in på mitt poängsamlar-konto på Högskolan i Skövde. Men efter alla morgonbestyr då jag satte mig vid datorn så stog det klart att så inte skulle ske.. iaf inte den här helgen. Innehållet i mailet var i motsats till alla mina förväntningar negativt, vilket nu innebär att jag inte kommer att få se röken av just de fem poäng som jag, kvällen den 4:e november då jag lämnade tentasalen i Skövde, var så säker på att jag äntligen hade tagit. Besvikelsen och frustrationen var total och jag ville bara skrika och gråta.

Den kurs som det i detta fallet gäller är kursen Operativsystem, 5 p som jag egentligen läste vid den här tiden förra året. Jag hade då enorma svårigheter med den så det gick som det gick, men jag var ändå ganska nära att klara den då. Jag återupptog tentaplugget till kursen nu under hösten, fast besluten att bli av med den för gott och det gick ganska bra. Åtminstone så kändes det så när jag skrev tentan och då jag sedan lämnade tenta-salen. Men tydligen så ville de högre makterna annorlunda och det verkar som om jag får dras med den här kursen ett bra tag till.

Det börjar bli mer och mer uppenbart för mig att gränsen på 100 poäng avklarade kurser, som jag närmar mig men ack så långsamt och som alltid verkar vara lika långt borta, troligen inte kommer att infinna sig innan jag måste skicka min ansökan till IT-universitetet i april. Det hade jag väl iofs inte trött från början heller men jag hade iaf räknat med att kunna komplettera min ansökan under sommaren. Nu vet jag inte hur alls hur det blir med det längre. Jag har iofs ett par andra kurser som jag ska försöka ta men jag kommer nog inte komma upp i 100 poäng baserat på enbart avklarade kurser utan får nog försöka ta mig in med lite poäng från inluppar och annat skräp oxå.

Idag suger det att vara jag helt enkelt. God middag fick jag dock, som pappa tillagat. Rotmos med saltad oxbog. Mycket gott faktiskt.

Nu ska jag gå å lägga mig och tjura och tycka synd om mig själv.

Mitt fina headset som jag fick i födelsedagspresent i mars har gått trasigt. Mikrofonen är stendöd verkar det som. :( Ännu en sak att önska sig i julklapp alltså...

Dagens meningslösa fakta...

Idag har jag känt mig som en zombie... varit något så absurt trött och jävlig. Ikväll blir det sängdax tidigt.

Se där... Jag fick med ett meningslöst fakta till.

Så där ja, då har man då äntligen fått komma på sin första intervju i livet. Var inte alls så farligt som jag hade trott. Det var faktiskt riktigt trevligt och roligt. Tjejen på bemanningsföretaget som intervjuade mig var dessutom en f.d Skövde-student så vi upptäckte ganska snart att vi hade en del gemensamma erfarenheter av både högskolan, kurserna, lärarna och Skövde rent generellt. Intervjun som sådan gick mest ut på att en profil skulle göras, och inte för att kontrollera om jag passade för en specifikt jobb som jag först hade trott. Profilen används sedan för att matcha rätt jobb med rätt person. Bemanningsföretaget hör sedan av sig när de har ett jobb som passar mig och då får jag komma på fler intervjuer. Så nu sitter jag här och hoppas att dom ska hitta nåt som passar mig så snart som möjligt så att man kan komma igång och jobba och få mera arbetslivserfarenhet och lite lön.

Börjar se enormt fram emot att flytta till Göteborg men det hade ju varit rätt skönt om det här med jobb och sånt hade ordnat sig något så när innan dess. Även om det är väldigt kul att jobba på syncentralen så är det samtidigt väldigt jobbigt att behöva oroa sig för ekonomin. Särskilt nu när det lackar mot jul. Gud, ge mig flyt!

Neh.. dax att göra lite nytta, tror jag.

Imorron är det dagen D för min del. Iaf en av dom. Känns som om jag haft många sådana på sistone. Sitter här och är både nervös och ångestfylld. Ska ju på mitt livs första anställningsintervju imorgon vilken kanske kan komma att bli början på mitt framtida arbetsliv, dagen som avgör hur länge till jag kommer att vara arbetslös och fattig...

Inatt utsattes mina föräldrars hus för en mindre musinvasion. Jag vaknade runt 3-tiden av att det prasslade, som av en påse eller lite plast. Först trodde jag att det var morsans hund som gick runt och nosade men hon ligger alltid och sover i en bur inne i morsans och farsans sovrum för att hon inte ska springa runt på nätterna och hoppa i folks sängar, vilket hon tycker är väldigt roligt. Efter att ha hört det prassla en liten stund sträckte jag mig efter sänglampan men hörde hur prasslander slutade tvärt innan jag ens hann tända. Så jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Snart hörde jag hur det prasslade igen. Då sträckte jag mig efter lampan fort som tusan och hann precis se hur en väldigt liten men otroligt kvick mus rusade över golvet och försvann in i ett hörn. Jag tänkte att jag nog skrämt bort musen så jag släckte och försökte somna om, men prasslandet fortsatte så jag gick och la mig i rummet där min yngsta bror brukar sova när han är hemma. Efter säkert en halvtimme somnade jag till slut men har varit närmast apatisk hela dagen.

Nu har vi placerat ut råttfällor lite här och var i huset så inatt lär man väl vakna av att någon av dom smäller igen... Möss kan vara rätt söta om dom är tama och inte gnager sönder allting. Men prasslande på natten och sönderbitna datorsladdar vill jag inte ha.

Nu är klockan dax-att-sova-för-Sandra-dax så gonatt dårå.

Det blev visst lite blött igår...med spriten. Hade väl egentligen inte tänkt att det skulle bli så mycket, men det blev det. Jag hittade en förfest till sist iaf, eller blev via IRC uppmanad att uppsöka en specifik förfest snabbt som ögat. En kompis kompis fyllde bolagsmyndig ålder (alltså 20) och hade födelsedagskalas med en massa folk, varav jag kände en enda person men kände iaf igen nåra fler. Kvällen rullade på och när det väl blev dax att gå till kåren så hade både ett par cider och nåra groggar och av varierande styrka fått ett nytt hem - i min mage och i min hjärna.

Väl framme vid kåren var det nära att jag inte alls kom in, men inte på grund av fylla som man nog kan tro. Neh då. Nu för tiden har jag inget giltigt kårleg vilket innebar att jag istället för första gången någonsin fick anledning att utnyttja mitt medlemsskap i Alumni - Di Gamles. Föreningen för alla före detta HIS-studenter. Grabben i insläppet letade och letade och letade i listan över Di Gamles medlemmar men hittade mig inte så han ringde kvällens ansvarige för att få hjälp med den kniviga situationen. Ansvarig kom springandes och då hände nåt konstigt. Mitt namn lyckades på något magiskt sätta dimpa ner i Di Gamles-listan och när insläppsgrabben tittade igen så hittade han mig direkt.

Kvällen fortsatte att rulla på. Dock i snabbare takt men inte lika blöt. jag höll mig till vatten och undvek baren i största allmänhet eftersom nästan hela övervåningen var avstängd p.g.a. trasigt PA. Stora baren blev så full med folk att det blev jobbigt att bara försöka ta sig igenom rummet. Hoppas de lagar PA:t snart för med övervåningen avstängd så blev det mycket svårare att gömma sig för vissa något efterhängsna personer...

Nu sitter man hemma hos mor och far igen och har just smällt i sig en halvpizza med havets alla döda djur på. Imorse vaknade jag vid 8-tiden kände mig inte så fräsch i knppen och efter ha legat och vänt och vridit på mig i nåra timmar gav jag upp och gick upp och tvättade. Det är inte bra att gå upp så tidigt på vardagarna som jag nu gjort i flera veckor för vad är det för mening med att ha sovmorgon om man vaknar vid 8 och inte kan somna om? Bleh...

Denna kväll skall nog tillbringas med att försöka lösa inlupp 2 i javakursen på nåt smart sätt med minsta möjliga arbetsinsats. Är jag lat eller är jag lat?

Shit! Min kompis är på födelsedagsfest och eftersom jag inte ens nästan visste vem personen som hade festen var så tyckte både jag och min kompis att det nog vore lite underligt om jag kom medlullande utan inbjudan. Så nu sitter jag här med en vodka- och tropical-juice-grogg och väntar på att något kul ska hända. Jag kan inte med ord beskriva hur patetisk jag känner mig just nu. Varför är det ingen som har förfest?

Sitter här framför datorn och käkar middag. Vitlökskycklinggryta utan vitlök. Jag var helt inställd på att göra kycklinggryta med vitlök och jag var helt säker på att jag hade vitlök hemma. Men jag när väl skulle börja laga mat så kunde jag bara inte hitta någon vitlök. Så då blev det helt enkelt en vitlökskycklingsgryta utan vitlök. Nu börjar jag bli ruskigt mätt så jag kanske ska sluta äta nu...

Idag har jag avfrostat min frys. Eller ja.. till viss del iaf. Det var ganska besvärligt och det hela blev ganska blött och kallt. Min frys är ganska gammal så den har inte något sånt där tjäckt avfrostningsystem så att man bara behöver stänga av frysen öppna dörren och låta den stå i nåra timmar för att sedan dra i en liten spak eller grejliknande sak och bara tappa ur vattnet. Nej, allt rinner bara rakt ner och ut på golvet. Och om frysen dessutom är så pass frostig som den nu har blivit så blir det rätt mycket vatten. Istället för att frosta av allt på en gång försökte jag hacka loss det värsta med en matkniv. Det blev flera plåtar med isblock och ismojs att tappa ur i slasken och nästan lika mycket på köksgolvet. Jag hade hoppats att fryshelvetet skulle hålla tätt bättre efter detta projekt men sån tur hade jag så klart inte. Frysdörren går fortfarande inte att stänga ordentligt och släpper troligtvis in massa luft in i frysen vilket gör att nästa gång jag kommer tillbaka till min lägenhet så kommer det säkert vara lika igenfrostat som det var innan min turboavfrostning. Det suger att vara jag kortsagt.

Dax att skutta in i duschen, klä på sig nåt, sminka sig och hitta någon förfest.

Tjöflöjt!

Är så trött att jag snart gäspar käkleden ur led. Idag har jag druckit årets första glögg, för egen del då alltså. Det var jättesmarrigt. Såg en underlig film tillsammans med två Skövde-polers oxå: Siblings. Helskum rulle men ganska underhållande.

Imorron blir det måhända utgång. Har inte varit på Boulogner på väldigt länge känns det som. Lär bli en ganska torr kväll dock då jag inte har nåra pengar att festa bort. Det suger verkligen att vara fattig :(

*snark*

Efter flera timmar framför datorn blir mina ögon ganska trötta och torra. Då är det lite jobbigt att ens jobb just innebär att tillbringa mycket tid framför en dataskärm. Har idag suttit och översatt en manual på ett skärmläsningssystem från engelska till svenska. Synnerligen okul sysselsättning men att sitta och göra inget ger mig abstinens. Vi hade "röjardag" på jobbet idag men jag hade inte direkt något att "röja" bort.

För er som inte vet vad en skärmläsare är så kan jag ge en kort förklaring. För att blinda och gravt synskadade användare skall kunna använda datorer utan att behöva gissa sig fram om vad som står på skärmen så finns det system som överför texten och viss mån även grafiken till talsyntes och punktskrift som ovan nämnd användargrupp sedan kan höra eller läsa på sina egna villkor. Detta är även det ämne som mitt examensarbete tog upp. Detta finns att läsa här för den som är intresserad: http://www.anwien.com/Examensrapport.pdf

Usch.. jag har inget roligt att skriva idag. Har mest ångest inför tisdag nästa vecka då mitt livs första arbetsintervju äger rum. Jag ska nu låtar er slippa mitt dravel och istället gå å lägga mig eller göra något annat som inte kräver en fungerande hjärna...eller allt för mycket energi.

För bara någon timme sedan så blev jag uppringd av min kompis i Göteborg som just nu bor i den lägenhet som jag från och med den första februari 2006 kommer att få hyra i andra hand. Jag sa upp min lägenhet i Skövde den sista oktober då jag inte riktigt visste vad bostadsbolaget i GBG skulle ha att säga om mitt och min kompis hyresavtal. Vid den tidpunkten hade jag att välja mellan:
1) att hoppas på att bostadsföretaget inom en tidsperiod av tre månader skulle hinna fatta beslut, och om beslutet då skulle bli negativt att vi skulle hinna bestrida detsamma med goda argument för att min kompis behöver hyra ut samt för mig att få flytta in, samt det faktum att risken fanns att jag skulle kunna bli bostadslös om det hela ändå inte löste sig
2) att få betala dubbel hyra under den tid som bostadsbolaget behöver fundera över saken, vilket ingen då visste hur lång tid det skulle behöva ta. Om man har i åtanke hur äckligt fattig jag just nu är så valde jag alternativ 1, vilket ju tydligen visade sig vara det rätta alternativet att välja.

Nu har dock bostadsföretaget bestämt sig för att allt är i sin ordning vilket kommer att innebära att jag i början på nästa år stolt kommer att kunna titulera mig som "göteborgare". :)

När jag idag satt på bussen på väg hem från jobbet så ringde en tjej från ett IT-företag i Göteborg, på vilket jag sökt ett jobb som IT-support. Hon frågade om jag ville komma intervju eller komma till dom och "prata lite" som hon uttryckte det. Detta är första gången, sedan någon gång i somras då jag började söka jobb, som någon av de ställen där jag sökt jobb faktiskt ens ringt mig och erbjudit mig en intervju. Att dom ringer mig av alla ansökningar dom måste fått in är ju helfestligt! Jag har dock bestämt mig för att inte försöka tänka för mycket på det här för då kommer jag bara att gå hoppas på för mycket och bli redigt besviken om det skulle skita sig. Här gäller det att hålla huvudet kallt och verka allt för desperat. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det skulle vara att få ett fast jobb med tanke på min för tillfälltet ruttna ekonomiska situation. Och att dessutom få jobba med något som man nästan utbildat sig för och som man intresserar och brinner mycket för är ju helt underbart.

Men som sagt, inte ta ut något i förskott. Dom intervjuar säkert flera personer som kanske är mycket mer kompetenta än jag. Men som en kompis i Skövde just sa till mig så måste jag, oavsett om jag får jobbet eller inte, just nu intala mig att jag är BÄST!

Mors!

Idag kan jag vekrligen inte komma på något speciellt att skriva om. Det har varit en alldeles vanlig dag då inget speciellt har hänt. Jag brukar annars ha en hel hög med idéer som jag vill skriva om, gnälla över eller till och med berömma men just i dag verkar min simpla hjärna vara helt tom.

Återkommer när hjärnan fyllts på med krafs igen...

Det finns faktiskt en bra sak med detta trista höstmörker och det är månen. Jag har alltid tyckt om när det är fullmune för månsken är så fint. Speciellt när det är snö ute och oxå. Tyvärr blir det ju lite kallt när det är fullmåne, och kyla tycker jagi inte om, men det är ok när månen visar sitt lilla ansikte på himlen. Det blir på något sätt lite mysigare med vinter då.

Jag sitter just nu och väntar på att få hem senaste avsnittet av Prison Break, en ny serie som jag har fallit pladask för. Att så här öppet erkänna att man sysslar med fildelning kanske inte är så smart nu när APB och IFPI och MPAA och alla andra sådana organisationer, och vars existensberättigande och tillvägagångssätt är ganska tveksamma, jagar fildelare med blåslamporna i högsta hugg och yxor mellan tänderna. Jag kommer nog inom kort att yttra mig mer om detta högaktuella ämne men tills vidare säger jag så här till APB, IFPI och MPAA samt nöjesindustrin rent generellt: tänk om och tänk rätt, Internet är här för att stanna och fildelning kommer alltid att finnas om ni inte anammar den nya teniken och konkurrerar ut fildelningen. Jag laddar ner tv-serier enbart för att svensk TV är så förbannat seg och aldrig är up to date. Dessutom är 99% av allt som visas på TV nu för tiden bara skit. Dokussåpor och uttjatade underhållningsprogram (som visas för vaddå? 10:e året i rad eller nåt?) och det ska vi betala TV-licens för? Det är ju så att man kan kräkas. Då föredrar jag att vara lite olaglig och laddar hellre ner det jag vill se. Jag betalar faktiskt min TV-licens (dock enbart för att slippa få läskiga besök av ännu läskigare TV-pejlare) och anser att jag långt ifrån får valuta för pengarna.

För precis 10 sekunder sedan insåg jag att jag faktiskt har en inlämningsuppgift i Java-programmering som ska mailas till en viss lärare imorgon vid 12-tiden. Koden är redan klar (tack vare min snälla lillebror som är bäst på programmering (utan honom hade det blivit klurigt värre)) men det ska tydligen skrivas en rapport oxå. Lika bra att bita i det sura äpplet och sätta igång så att man med gott samvete kan parkera sig framför Prison Break, One Tree Hill och Desperate Housewives sen...

Igår var det storm, Gudrun Light. Tydligen blev den inte så stark som "experterna" hade väntat sig och det ska vi nog vara glada för. Förra vintern var ju ingen höjdare. Trasiga byggnader, träd som låg nerblåsta överallt... Avskaffa stormar! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade inatt av att det blåste så idag är jag toktrött och vill helst gå till vårat vilorum och lägga mig och sova tills jag slutar. Men hur skulle det se ut? Man kanske skulle gå i ide? (eller hur det nu stavas) Sova bort hela vintern och vakna lagom till våren igen. Inför ide!

Snart somnar jag med huvudet på tangentbordet...

Jag tycker inte om dagens väder. Det är kallt, blött och fult. Hela den här årstiden är så deprimerande. Man går upp när det är mörkt och åker hemifrån när det börjar ljusna, jobbar hela dagen och går till bussen när det börjar mörkna och när man kommer hem så är det kolsvart. Och idag så bode regnar det och blåser åt alla håll samtidigt. Ibland undrar jag hur vi svenskar ens står ut med att leva i det här landet under vinterhalvåret. Det är nästan så att man borde emigrera till något varmare ställe...

Klockan är snart halv tre och jag har snart jobbat klart för idag. En jätteorange klementin ligger på skrivbordet precis bredvid tangentbordet. Den riktigt lyser och distraherar mig från arbetet. Jag hade först tänkt att ta den till efterrätt efter lunchen men sen fastnade jag helt med att skriva en jobbansökan och sen var rasten slut och det var dax att göra lite nytta. Klementinen blev således kvar på skrivbordet och nu sitter jag mest och testar mig själv hur länge jag kan motstå frestelsen att sträcka ut handen, greppa klementinen och börja skala. Spännande spännande.. det blir svårare för varje minut. Men om jag hållit mig så här länge (lunchen slutade vid halv ett) så borde jag rimligtvis kunna hålla mig till fikat vid halv tre...eller?

Söka jobb, ja. Usch. Jag får ångest bara jag tänker på det. Varför är det så svårt? Varför vill ingen ha mig, en nyutexaminerad, engagerad, positiv, ambitiös, glad, snart 25-årig tjej som inget hellre vill än att få sätta tänderna i en verksamhet där jag kan utnyttja mina kunskaper inom IT-området och utvecklas både professionellt och personligt? Kanske för att det redan finns flera tusen lika engagerade, positiva, ambitiösa, glada och unga arbetssökande med massa mer erfarenhet av IT-branchen än vad lilla jag hittills har kunnat skaffa mig. Att försöka ta sig in på arbetsmarknaden känns just nu som det mest omöjliga jag någonsin tagit mig för. Visst, säljarjobb verkar det ju finnas hur många som helst av och av dömma av de som ringer en hela tiden och tjatar om tvättmedel, telefonabonnemang, skivor, försäkringar och faan och hans moster, så verkar ett sådant jobb inte så svårt att få. Men ärligt talat, vem vill ha ett jobb där man dag ut och dag in ringer folk som egentligen inte vill bli uppringda och som skäller ut en så fort man sagt vartifrån man ringer? Det låter sannerligen inte som någon hälsosam arbetsmiljö.

Nu förhåller det ju sig iofs som så att jag faktiskt inte ens haft något sådant jobb så jag vet egentligen inget om hur det är att vara telefonförsäljare. Men jag vet däremot hur iirriterad man kan bli som konsument när man blir uppringd av dessa människor. De lyckas alltid ringa vid fel tidpunkt. Mitt på dagen då man sitter och pluggar eller jobbar eller har något annat viktigt föf sig eller på kvällen då man efter en hård dags pluggande försöker slappna av och koppla bort hjärnan för en stund. Då ringer telefonen och man skuttar upp från soffan då man hoppas att det är pojkvännen, någon kompis man inte hört av på ett tag eller lilla mamma som ringer. "Hej, jag heter Kalle Dussin och ringer från Optimal Telecom. Får jag störa dig en stund?". Frustrationen har inga gränser när man försöker lugna ner sina stackars nerver samtidigt som man försöker klämma ur sig något som iaf nästan låter trevligt eller åtminstone inte otrevligt om att "Nej, tack, jag har inte tid just nu." eller "Nej, tack, jag är nöjd med det telefonabonnemang som jag redan har." En envis telefonförsäljare nöjer sig så klart inte med detta utan säger då lite rappt "Hur kan du vara nöjd när du inte ringer med den billigaste operatören i landet?" Det är här som tålamodet börjat ta slut och man inser att denna försäljare inte tänker ge sig om man inte säger ifrån på allvar. Man förstärker således sitt "Nej, tack" och om man har tur så ger sig personen på andra änden och tackar för sig och lägger på. Men om man har otur, vilket jag oftast har när det gäller telefonförsäljare, så får man upprepa denna procedur några gånger, och för varje gång iterationen upprepas plusas variabeln IRRITATION på med 1.

Nu är jag ju tyvärr funtad så att jag har väldigt svårt för att be folk att dra åt helvete eller att ens kunna skälla ut någon, även om det bara är över telefon och trots att jag säkerligen aldrig kommer att prata med personen på andra sidan någonsin mer. Men sådant kan man aldrig så noga veta. Livet har ett lustigt sinne för ironi och man vet aldrig om man någon gång i den allra avlägsnaste framtid kan stå öga mot öga eller öra mot öra med någon som man gjort bort sig inför. Annars hade ju problemet med telefonförsäljare inte varit så allvarligt. Men bara tanken på att slänga igen luren i öret på någon får mig att känna mig som en hemsk människa.

Usch.. jag har för mycket ångest över fåniga saker...jag är nog konstig.

Klementinen ligger där den ligger och nu är det fika-dax om 1 minut.

Idag är det tydligen Fars dag. Det finns väl egentligen inte så mycket att säga om det. Jag har köpt en liten teflonkastrull till min pappa som han kan använda när han lagar sin havregrynsgröt på morgonarna.

Imorgon är det måndag igen och dags att gå tillbaka till jobbet, eller praktikplatsen som det är i mitt fall. Jag har sedan mitten på september praktiserat på Syncentralen i Borås, där jag en gång i tiden var patient. Praktikplatsen är en sån där arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som det så fint heter. Jag sökte en massa jobb men fick bara negativa svar så jag får väl nöja med mig detta så länge. Men eftersom jag bara kommer att jobba på SC till i slutet på januari så vet jag inte vad jag ska hitta på i vår så det är enna dax att ta itu med det snart. Usch.. *ångest*

Hej på er alla!

Så har man då fallit för "grupptrycket" och skaffat sig en blogg. Känns rätt bra faktiskt även om jag inte vet om jag kommer att hålla den uppdaterad. Efter att ha försökt skriva dagbok regelbundet under flera år (men misslyckats) och till slut gett upp, så vet jag inte alls hur det här kommer att gå. Jag har försökt motivera mig själv med argumenten att det nog vore bra att skriva ner sina tankar och vad man sysslar mig, kanske inte så mycket för andras intresse, men främst för egen del eftersom jag är så dålig på att komma ihåg saker och ting. Så jag ska försöka underhålla denna blogg så gott jag kan.

En annan bra sak med en blogg är att man kan ta tillfälle i akt att yttra sig om saker och ting som kanske annars inte skulle komma på tal eller som man behöver få ur sig. Att få personer, eller ens någon, överhuvudtaget läser det spelar egentligen inte så stor roll. Det handlar egentligen bara om att lägga under tankar och funderar någon annanstans än i hjärnan för där får dom ibland inte plats.

Det kommer nog att hända att jag i denna blogg yttrar mig i en del frågor; vissa aktuella, andra helt utagerade, vissa mer eller mindre politiskt korrekta, vardagliga eller extraordinära händelser som jag ibland är lite insatt i och ibland inte vet så mycket om. Men oavsett om man vet så mycket om något eller inte så är man iaf tillåten att ha en åsikt. Jag vill härmed också säga att jag inte har för avsikt att förolämpa någon eller att göra mig själv skyldig till "förtal". Den som anser att jag i något sammanhang har fel i sak eller bara uttrycker mig klumpigt eller felaktigt är naturligtvis välkommen att göra kommentarer.

Med dessa ord förklarar jag min blogg för invigd!

/Sandra