Anywien.blogg.se - ett minne blott

Alla som inte är så väldans intresserade av datorer och tekniskt mumbo-jumbo behöver inte läsa detta inlägg om ni inte absolut vill. Om inte, så lär ni inte missa så väldans mycket.

Jag har nu två dagar i rad suttit i företaget D's sanslöst långsamma och tråkiga telefonkö för att komma i kontakt med vad man skulle kunna tro är den tekniska supporten men som egentligen inte borde få kallas  teknisk support eftersom dom bara vidarekopplade mig till något dom kallar Solution Center. På Solution Center hittar man på fiffiga lösningar till komplicerade problem som folk har med sina datorer och jag, mina stackars nerver samt min kassa Inspiron är minst sagt överkvalificerade till den skaran just nu.

Jag bestämde mig i måndags för att ge upp det hela. K här på jobbet hade provat att plocka ut minne, hårddisk och allt annat som gick att plocka ut utan att få nåt liv i maskinen så jag tänkte att det nog var kört med den. Jag visste dessutom att om det nu inte var enbart minne som kraschat utan även moderkortet så skulle det bli vansinnigt dyrt att få det lagat eftersom min garanti hos företag D gick ut i slutet på september...förra året. Datan börjar bli lite till åren även om den fortfarande är fräsch. Eh...dock inte riktigt just nu. :)

Kompis och tillika IT-expert på MSN tyckte dock att jag skulle ringa företag D och be dom att via telefon beskriva hur jag kom åt moderkortet för att starta om batteriet eftersom datorn inte ens bootade från bios. Så jag ringde företag D för att höra vad dom möjligtvis skulle kunna hjälpa mig med. Jag tänkte också be om ett kostnadsförslag för byte av moderkort. Man har ju hemförsäkring iaf.

Efter ca 45 minuters trist väntan fick jag äntligen prata med J som var jättetrevlig och jättebussig och jättesympatisk. J hade vänligheten att upplysa mig om att hemelektronik som är köpt innan maj 2005 kan lagas gratis av tillverkaren eller återförsäljaren om något går sönder, enligt paragrafen om garanti i Konsumentlagen. Jag höll på att tappa hakan för det hade jag ingen aning om. Det är näst intill pinsamt hur dålig koll man har på sina rättigheter som konsument.

J tyckte sedan att jag skulle skruva lite i maskinen för att han skulle få en bild av vad som var trasigt. Jag hade dock inga skruvmejslar av rätt storlek på plats så vi bestämde att jag skulle återkomma följande dag, alltså igår, och fråga efter J när jag kommit fram till Solution Center.

Så igår tillbringade jag ytterligare 45 minuter i kö till Solution Center och fick då prata med H. H var också mycket trevlig och efter en ganska detaljerad och lång utläggning av mig samt en del skruvande och pillande i maskinen bestämde sig H för att det nog var moderkortet trots allt. Han la in en reparationorder och meddelade mig att folket som skulle hämta maskinen nog skulle höra av sig i slutet på veckan. Dom ringde redan igår och hörde om dom kunde komma som idag och hämta datorn så dom lär dyka upp någon mellan 16 och 17 i eftermiddag.

Så nu kan jag bara vänta. Vänta på avhämtning av dator, vänta på återlämning och reparationsprotokoll och bara hoppas på att hårddisken mår bra.

Komponenterna som jag beställde till min stationära datan verkar dröja på sig. Från början var det sagt den 2/9 men nu har datumet ändrats till den 9/9 som för övrigt är en lördag så jag får väl kallt räkna med den 11/9. Sen kommer jag förhoppningsvis ha två fungerande datas hemma. Ja, jag vet. Jag är en nörd!

Detta är vad jag beställt från Komplett denna gång:
* Uppgraderingspaket Intel S775 P4 945 3.4GHz, 1024MB (ja, jag vet, mammabrädan stöder inte core2duo men orka bry sig)
* Asus GeForce 7300GS 256 MB DDR2, HDTV, PCI-Express, Tv-Out/DVI-I, Retail 
* Logitech OEM UltraX Media Keyboard USB, High End Silver Finish, Bulk (platt tgb for the win!)

Sen är tanken att köpa en DVD-brännare från Nec också men det får vänta...till typ nästa lön eller nåt.

Fotnot:
En datan
Många datas
(nördgrammatik i Skövde)

Precis just nyss skrev jag in adressen www.piratpartiet.org i webbläsaren på arbetsdatorn för att läsa det senaste nyheterna om de senaste skandalerna om hur vår kära nöjesindustri försöker ta över världen med hjälp av Perssons lilla gullegris Thomas Bodström. Döm om miin förvåning när jag möttes av ett meddelande från min arbetsgivares IT-strategiska enhet med texten "Den webbsida du försöker komma till är blockerad.". När blev det enligt min arbetsgivares, en stor och tung organisation i Västsverige, regelverk förbjudet att besöka enskilda partiers hemsidor? Jag såg då inget om det när jag läste och skrev under att jag godkänner och samtycker till organisationens regelverk för Internetanvändning då jag anställdes.

Har de IT-ansvariga på det här bygget så dåligt kunnande i svensk lag att de inte ens kan skilja på vad som är brott mot upphovsrätten och vad som är lagligt enligt yttrandefriheten/tryckfriheten? Piratpartiet (www.piratpartiet.se) må vara en nål i ögat på nöjesindustrin p.g.a. sitt nytänkande gällande upphovsrätt samt det faktum att partiet numera har nästan 8000 medlemmar, men vilket sorts hot utgör partiet egentligen mot offentliga organisationer som min abetsgivare och dess anställda? På Piratpartiets webb kan man som besökare enbart läsa, diskutera, köpa piratkläder, och bli medlem i partiet. Där finns inget upphovsrättskyddat material att ladda ner (annat än material som enbart är intressant för partimedlemmar och övriga som stöder politiken) och inte särskilt många lagar att bryta mot. Detsamma gäller för Piratbyrån (www.piratbyran.org) som varit blockerat betydligt längre på det här nätverket. Organisationens webbplats länkar visserligen till torrenttrackern The Pirate Bay (thepiratebay.org) men har i övrigt ingenting med piratbukten att göra.

Jag tycker att det är märkligt och patetiskt att beslutsfattare inte verkar vara kompetenta nog att kunna se skillnad på organiserat partipolitiskt arbete och en verksamhet, vilken beslutsfattarna själva inte känner till och därmed är rädda för, som exempelvis nerladdning via bittorrent. Det första är än så länge lagligt i det här landet (oavsett vad Thomas Bodström tycker) medan det andra exemplet kanske kan betraktas som mer ljusskyggt och kanske inte något som man borde sysselsätta sig med på arbetstid.

Men i vilket fall som helst är det föga förvånande att beslutsfattarna i den här organisationen mer än gärna vill försöka styra vad de anställda inom organisationen bör läsa och tycka. Vi har ju trots allt en sosseregering. Hur som helst undrar jag om det inte hade varit bättre av min arbetsgivares IT-strategiska enhet att blockera Aftonbladet och Expressen också med tanke på hur mycket skit det skrivs på deras webbplatser. Skit som i 9 fall av 10 är direkta osanningar och önsketänkande från Aftonbladet och Expressens intäcktskåta rubriksättare... Ops, sa jag det högt?