Anywien.blogg.se - ett minne blott

Nu bytte jag tydligen design på min blogg. Blev lite trött på den jag hade. Min hemsida går i precis samma färger och den skulle iofs oxå behöva göras om...igen. För fjärde eller femte gången. Jag får lixom aldrig riktigt ro att få klart den. Jag får mina ryck ibland och spenderar flera timmar med att ändra hela mallen till sidan. Sedan fyller jag den med innehåll men innan jag hinner klart så får jag alltid så mycket annat att göra och hinner inte ägna mig åt hemsidan så mycket. Det får konsekvensen att jag vid nästa tillfälle som jag faktiskt får tid att ägna mig åt den så har jag tröttnat på utseendet. Jag sätter mig då och gör om hela färgmallen och hamnar återigen i situationen att jag inte hinner bli klar förrän viktigare saker dyker upp och så här håller det det lixom på. Smått tröttsamt för jag blir ju aldrig nöjd.

Hur som helst. Idag lär jag få besked angående projektanställningen. Den kommer till stor del att utgöras av lönebidrag, vilket är något som förut har stört mig lite grann. Även om jag har ett funktionshinder och därmed är berättigad till det så hade jag hoppats undkomma det. I mina öron har det en något negativ klang men just för tillfället så bryr jag mig faktiskt inte så mycket om det. Just nu är det viktigare att få ett jobb och komma ut i arbetslivet än att älta löneformer. I skrivande stund inväntar jag och min chef besked från AMS om det blir något lönebidrag eller inte. Om det blir det så kommer min anställning att börja gälla imorron.

Nu är det lunchdax.

Ja, finnarna alltså... och faktiskt alla andra länder som deltog i OS-turneringen i hockey. Sverige vann ju guldet, som sig bör! Nu är OS slut och även om jag inte den som bokstavligen parkerar mig framför tv:n i två veckor enbart för detta jättehappening så saknar man ju det nästan redan. Det har ju trots allt varit ett kanon-OS för Sveriges del! Så underbart!

Imorron fyller min yngsta bror 21. Hade vi bott i England så hade det varit en "stor" ålder att passera men här i Sverige är det ju inte så väldans märkvärdigt längre. Själv fyller jag 25 nästa söndag. Halvvägs till 50. Huuuuh.... Neh då, riktigt så illa är det ju inte men för varje år som går så känns det ju ändå lite som om man borde uträttat något viktigt...men det har man ju aldrig. Eller iofs. Det här året kan jag iaf briljera lite med att jag tagit en liten examen. Det är ju alltid något. :)

När jag beställde bredband från Bredbandsbolaget för ca 2 veckor sedan så hade jag räknat med att iaf få vänta i en månad för få bredbandet levererat. Men till min stora överraskning så ringde en installatör redan i torsdags eftermiddag och frågade om han kunde komma och fixa telejacket. Jag var dock inte i stan just då så vi bestämde att han skulle komma som i fredags runt 15-tiden. På fredag eftermiddag tog jag en tidigare buss och var hemma i Kortedala runt 14:20. Installatören kom, pillade lite i telejacket, gick ut, kom tillbaka, ringde lite, pillade i jacket lite mer och sa sedan att det var klart. Därefter gick jag och hämtade bredbandsmodemet på posten och gick hem och kopplade in det. Sen var det bara att köra....eller iaf nästan. En liten omstart krävdes men sen rullade det bara på. Uppkopplingen har därefter dalat 2-3 gånger men det är väl nåt man får vänja sig vid med ett kommersiellt bredband. Studentnätet i Skövde är nog inte bland de mest stabila av nät men jag tycker ändå att anslutningen dalade betydligt mindre än för många andra.

I helgen har jag dessutom försökt få igång min stationära dator utan något resultat. Någonting måste ha gått sönder, jag vet bara inte riktigt vad men grafikkortet eller minnet är synnerligen misstänkta. Så fort jag får pengar ska jag investera i nya fräscha komponenter...när det nu kan tänkas bli. Har lämnat mina två hårddiskar till datateknikern här på syncentralen. Han ska få kolla efter att hårddiskarna klarade av flytten utan att ha fått någon smäll. Även om paniken att ha förlorat allt på diskarna inte är lika stor nu som innan då jag inte hade min bärbara där jag har en extra uppsättning av alla mina mp3-filer, så vore det ju lite tråkigt om diskarna vore trasiga ändå. *håller tummar och tår* :)

Whoho! Jag ska få gå på ett föredrag av Fredrik Lindström (+ en annan person vars namn jag inte minns) på Folkan i Borås den 9:e mars. Det ska bli så kul! Dom ska prata om att våga tala så att andra hör. Det kan vara jättenyttigt för mig som långt ifrån älskar att prata inför andra människor... och än mindre har förmågan att prata så att folk faktiskt lyssnar. Fredrik Lindström är cool och rolig så detta ser jag verkligen fram emot. :)

Ännu en helg har gått och jag är nu tillbaka på jobbet i Borås...lika trött och fattig som vanligt. Helgen har dock varit riktigt trevlig. En av mina äldsta (d.v.s. inte åldern på personen utan tiden jag känt henne, alltså från barnsben) var i Göteborg och hälsade på sin pappa. Vi var ute och tog en fika i tisdags och i lördags var vi på Järntorget och lyssnade på när grammisnominerade Suburban Kids with Biblical Names spelade. Min kompis pojkvän har tydligen varit med i det bandet en gång i tiden. Spelningen var i ett tält precis utanför Folkets hus. Det var riktigt kallt i lördags men försvånansvärt varmt inne i tältet...iaf i början. De hade såna där värmelampor i taket men just där bandet hade sin lilla hörna, d.v.s. bakom en stor kontainer, fanns ingen värmelampa så där var det svinkallt, rent ut sagt. Men trevligt var det iaf... förutom det faktum att DJ:n spelade urkass musik. Inget man kände igen alls utan bara en massa pling plong. Ja, det lät faktiskt inte mycket bättre än så.

I söndags var vi ute och fikade lite och gick på stan. Det var slaskigt, kallt och blött. Men jag tycker om Göteborg iaf. Det är så hemtrevligt och alla människor är så "goa". På vägen hem på spårvagnen var det ett gäng som sjöng Ja, må han leva för en av sina kompisar och nästan alla på spårvagnen stämde in i sången. Det är så typiskt Göteborg!


*jobba*

Jag gör helt enkelt ett nytt försök idag att skriva lite om vad jag har hafr för mig de senaste två veckorna. Jag har varit lite slarvig med att uppdatera bloggen på sistone och det beror inte enbart på ren lathet. Jag har helt enkelt inte haft så mycket inspiration att åstadkomma något vettigt till bloggen förutom gnäll och det ska inte mina kära läsare behöva genomlida. De vara få men ack så värdefulla.

Senast jag skrev beklagade jag mig över den förkylning som jag då hade ådragit mig. Den gav sig iofs efter några dagar men veckan efter (alltså förra veckan) insjuknade jag, efter flera timmar av konstant illamående, i något som påminde om vinterkräksjukan fast med extra svimningsfeatures. På grund av illamåendet var jag helt oförmögen att äta på hela eftermiddagen och kvällen. Sedan började jag spy men eftersom jag i princip hade noll energi i kroppen så följdes kräkningarna av att jag svimmade på badrumsgolvet. Detta fortsatte jag sedan med under kvällen och natten. Jag spydde, svimmade, spydde, svimmade, spydde... Jag hann allt som allt svimma fem gånger innan jag äntligen slutade spy och kunde försöka sova.. även om jag sov allt annat än bra. Jag vågade inte gå till badrummet själv utan kröp dit på alla fyra under noggrann övervakning av mamma. Dagen efter (torsdag) hade jag feber och ledvärk i hela kroppen och det var jobbigt att röra minsta lilla muskel. TIll och med att ligga i sängen gjorde ont. Det var inte förrän på fredagen som jag började känna mig som människa igen. Vinterkräksjukan kom nästan som beställning från Satan med tanke på att jag skulle flytta helgen efter. Tursamt nog så slapp någon annan i min familj bli sjuk så flytten blev iaf av som planerat.

Så nu mera kan jag äntligen titulera mig som stolt Göteborgare vilket känns oerhört bra! Min nya lägenhet är så stor och fin och jag ser fram emot att få undan alla kartonger och kassar och få börja inreda lite fint. Men för det behövs pengar...vilket jag inte har riktigt än. Jag var på intervju på en liten ICA Nära-butik på Majorna i tisdags där jag sökt jobb för att ha hand om postservicen. Under intervjun blev det dock tydligt att dom gärna vill ha någon som kan stanna i ca två år och i nuläget vet jag inte om jag vill det. Jag har så mycket jag vill göra och två år är en ganska lång tid på ett jobb inom en bransch som man från början inte tänkt arbeta inom. Jag vill in på "min" bransch och isf är nog det "jobb" jag har nu mer värt på lång sikt. I nästa vecka ska ett gäng chefer inom Handikappförvatlningen träffas och diskutera kring de pengar som gått att söka från VG-regionen och hur det ska fördelas och efter det hoppas jag få veta något konkret om hur det blir med projektanställningen...något som jag väntat på besked om i en månads tid nu.

Nu har jag lyckats skriva ett ganska långt inlägg utan att slarva bort det så nu ska jag skynda mig att publicera det också innan Murphy ser till att något jävligt händer.

Hade precis skrivit världens längsta inlägg om varför jag inte skrivit något på två veckor. Musmarkören for iväg och vips, allt försvann! :(